Det här med minne, det är inte riktigt min grej. Den senaste tiden har jag glömt saker mer ofta än förut. Även om det påminns hit och dit. Med lappar, larm, personliga hälsningar och hur man annars påminner om saker, men det glöms ändå.

Inväntar den senila tiden som 30åring (väntar mig själv att vara senil, dement eller har alzheimers vid den åldern)

Iaf så skulle jag tackla mig på att måla om skrivbordet jag äntiligen har fått hit till mitt syrum. När jag i godan ro slipade bordsskivan och skulle ta mig an lådpartiet kryper herr jätte spindel fram och jag två meter bak med andnöd och nervryckningar! När han sedan vägrade dö av att bli slagen med ett borstskaft och krypit in i en gömma valde jag att lämna det där på golvet tills karln kommer hem och tar tag i det där :)

puss o krams