Det är nästan varje kväll då jag går och lägger mig som jag tänker "nä, imorn börjar jag fan i mig ett nytt liv med sund hälsa!" .... och det är varje morgon jag har ångest att jag inte började igår.
Ändå sitter jag där i soffan och trycker i mig en påse chips, tar ett glas dricka och lite godis till efterrätt. Va fan äre för fel på mig?!?
Saken är inte den att jag tycker jag är överviktig och vill därefter banta. Nej, jag vill sluta för att jag inte tycker om de jag ser i spegeln och jag mår jävligt dåligt fysiskt. Börjar man flåsa av att cykla den lilla bit ja ha till jobbet så äre illa, har alltid ont och mår illa. Är less, men kan ändå inte sluta! Förstår rökare/snusare som inte kan sluta, socker är ett lika farligt beroende.
Önskar bara att någon ska ta kvasten och sopa den i huvet på mig och dra iväg mig på vad som nu kan hjälpa mig.

Skrämmer upp mig själv med att läsa artiklar om sjukdomar som följer med mitt problem, den farliga fettman som inte syns på utsidan, om hur man sakta känner hjärta ge upp och sluta slå. De värsta är att ja vet hur ja kommer att dö, fråga är bara hur snart?

Har alltid trott att de är lungt för mig att äta slisk då ja inte går upp i vikt på samma sätt som många andra, men ja känner hur de täpper till runt om allt inom mig. Jag mår dåligt och jag vet det, men varför kan ja inte sluta?
Men det är så enkelt att låta morgondagen lösa dom bekymren...

Puss o kram