Ibland är saknaden så stor att jag inte vet vars ja ska ta vägen... har en sån skuldkänsla som jag inte kan bli av med. Jag vet att jag gjorde de enda rätta, men jag önskar att jag hade gjort det annars.
Min lille, goa, gosige vän... varför fick du inte stanna? :(
Det är dagar som denna jag behöver min lille Mullsson, när jag inte vet vars jag ska ta vägen, när jag allmänt mår dåligt.
Allt har blivit så tyst och ensamt, trots att jag har min andra fyrbening. Men hon är inte Mulle, ingen kan bli som Mulle...

Puss o krams, tills vi ses igen.

<3