Bakom stängda dörrar finns dom mörkaste hemligheterna, men även i de öppnaste hemmen är sanningen begravd. 

-----------------------------------------------------

Har ett sånt enormt Mulle begär nu för tiden... vi fick alldeles för lite tid tillsammans.

Har en sån frutktansvärd ångest över allt som hände och allt jag hade kunnat göra annorlunda. Jag vet inte vars jag ska ta vägen längre. Mitt hjärta blöder.

---------------------------------------------------------------

Jag har läst listor, texter och allt som man kan få information från om sånt som jag egentligen inte borde ta reda på. Min värsta fasa är att det jag läser är det som är sant, att jag levt i en bubbla där jag tror att allt är bra. 

Det finns ingen i världen som kan säga att det är något fel på mig när man träffar mig i det offentliga. Men det är när jag är i min ensamhet som jag vet att allt inte är som det ska vara...

Jag vill inte erkänna det! Men jag börjar bli mörkrädd. Jag är inte samma gamla jag längre, nånting har hänt och jag har börjat inse att efter min Mullsson bortgång så bröt det ut helt och allting började fallera. Jag tappade allt. Allt jag tyckt vart roligt är nu en plåga, allt jag velat göra känns så jobbigt, att ta hand om mig själv är bara onödigt. 

Det är inte så här jag vill känna, men det är så här jag är. 

Jag slits mellan valen jag stå inför, ena stunden känns det bra för att sedan känna "va faan tänkte du på!!". Allting känns som en dum idé, ett påhitt som bara finns i fantasin. För varför skulle jag kunna göra alla dessa roliga och spännande sakerna?

Vad duger jag till? 

Nu börjar det bli jäklarns nära att det är färdigt badrummet :D Som jag har längtat!! Kaklet har börjat ta form på väggarna och jag är så himla nöjd! Precis det kakel som jag har letat efter :D:D

Nu hade jag inga bilder på datorn så det kommer väl en sen när det börjar likna nå. Första gången tror jag som jag inte ångrat mitt köp, har ju sån fruktansvärd ångest när det gäller allting och speciellt sådanna grejer som inte är tvär bytt. Men det är precis som jag hade tänkt mig :D Nu måst jag bara ha ångest över möblerna innan dom kommer upp på väggarna...

Förutom badrummet så händer det andra saker i mitt liv, kanske inte speciella, men härliga! Åker till Lule i helgen för man har blitt bjuden på hotellvistelse av karln min, så då blir det lite mer shopping och bara mys ^^ Älskar hotellfrukost! 

Har även funderat länge över att skaffa fiskar, skulle så gärna ha någon form av mini-haj ^^ men jag har problem med vars jag ska ha själva akvariet... är som alldeles för soligt i vardagsrummet och köket, man vill ju som ha det där det syns! Men ska iaf kika på nå fiskarn i stan och känna vad jag bestämmer mig för, har redan tillgång till ett akvarium på ca 160L så det är klart ;)

Men nu är det sovardags om jag ska orka hålla mig vaken imorn. Är verkligen inte van än att börja tidigt... men ack så skönt det är att komma hem i rimlig tid :D

puss o krams

Ibland är saknaden så stor att jag inte vet vars ja ska ta vägen... har en sån skuldkänsla som jag inte kan bli av med. Jag vet att jag gjorde de enda rätta, men jag önskar att jag hade gjort det annars.
Min lille, goa, gosige vän... varför fick du inte stanna? :(
Det är dagar som denna jag behöver min lille Mullsson, när jag inte vet vars jag ska ta vägen, när jag allmänt mår dåligt.
Allt har blivit så tyst och ensamt, trots att jag har min andra fyrbening. Men hon är inte Mulle, ingen kan bli som Mulle...

Puss o krams, tills vi ses igen.

<3

Det är så ofattbart hur tomt det kan bli i ett hem. Det är tyst, men jag hör hur det brukar vara. Jag ser det jag brukar se, men det finns inget där.
Det tog hårt att städa i söndags, det kändes som om jag städade bort en del av mitt liv. Det där som alltid kom fram trots att det var ny städat, det som inte längre kommer att finnas kvar...
Det är nog ingen som kan förstå vad min lilla vän betydde för mig, för mig var han allt. Han fanns där när jag hade det som jobbigast, han var den som tröstade mig när allt vändes emot mig, han fanns alltid vid min sida när ingen annan var där. Han var livlinan när jag kände att allt blev för mycket.
Han blev bara fem år, men han förtjänade så många fler. Jag hade alltid räkna med att han skulle finnas här föralltid, för mig fanns det inget slut. För mig var han inte bara ett husdjur, han var min bäste och trognaste vän. Alltid vid min sida, föralltid i mitt hjärta <3
Jag hoppas man kommer över det där krönet av saknad, så smärtan av ångest och sorg avtar...

Puss o krams älskade vän <3

Mulle <3

Det är så ofattbart hur tomt det kan bli i ett hem. Det är tyst, men jag hör hur det brukar vara. Jag ser det jag brukar se, men det finns inget där.
Det tog hårt att städa i söndags, det kändes som om jag städade bort en del av mitt liv. Det där som alltid kom fram trots att det var ny städat, det som inte längre kommer att finnas kvar...
Det är nog ingen som kan förstå vad min lilla vän betydde för mig, för mig var han allt. Han fanns där när jag hade det som jobbigast, han var den som tröstade mig när allt vändes emot mig, han fanns alltid vid min sida när ingen annan var där. Han var livlinan när jag kände att allt blev för mycket.
Han blev bara fem år, men han förtjänade så många fler. Jag hade alltid räkna med att han skulle finnas här föralltid, för mig fanns det inget slut. För mig var han inte bara ett husdjur, han var min bäste och trognaste vän. Alltid vid min sida, föralltid i mitt hjärta ?
Jag hoppas man kommer över det där krönet av saknad, så smärtan av ångest och sorg avtar...

Puss o krams älskade vän ?

Mulle ?

Tog det värsta beslutet jag någonsin måstat ta. Jag har mått så dåligt över det, men det var det enda rätta..
Jag kommer att sakna min lilla sötnöt som alltid fanns där för mig. Lillgubben som var där när jag kände mig ensam, fanns där när jag frös, han som aldrig lämna min sida oavsett hur jobbigt det blev för oss båda. Han följde mig till alla ställen jag flyttade till utan att klaga, bara hans klätterträd var med :)
Han fanns där när jag var ledsen, men nu när jag mår sämre än vad jag någonsin gjort finns han inte här... han kommer aldrig att vara här nå mer, aldrig mer hälsa mig välkommen när jag kommer hem. Kommer aldrig mer att få höra hans små men bestämda steg, hans klumpiga hopp som lät som en elefant landa, hans skrik när det skulle bjudas på något gott, hans rop när jag steg upp på morgonen. Jag kommer sakna lilla mysgrisen mer än jag kommer klara av.
Men det var rätt beslut att låta honom somna in då han inte mådde bra, det fanns inget dom kunde göra och jag kunde inte låta lillgubben plågas...
Tur jag har min lilla tjollerfia finns så jag inte är helt ensam och hon har inte lämnat min sida sen jag kom hem. Dock var det hjärtskärande att se henne leta lillgubben..

Vila i frid min lille vän och hoppas du har de bra var du än är <3 Matte älskar dig!

Kommer alltid att sakna dig Mulle <3

Här ligger jag vaken kl 2.52 alldeles för mycket som snurrar runt i huvet och ingen ordning. Känns skönt att kl ringer 8.00 Har aldeles för mycket att göra imorn för att ta sovmorgon, för mycket att göra och alldeles för lite tid!

Har iaf sökt utbildning till hösten, men mer om de säger jag inte förns jag vet mer :)
Men idag snubblade jag över ett annat jobb jag gärna skulle vilja ha! Tror jag söker och få gre ut allt senare ^^

Är även inne på min tredje vecka utan sött och slisk! Hur stolt får man vara?! För dom som känner mig vet att socker har varit en stor del av mitt liv, alldeles för stor.
Men det går förvånadsvärt bra ändå må ja säga. Hade ett lätt (stort) abstinensbesvär i helgen, men de löste sig med lite nötter ;)

Och i å med detta detoxande så har jag börjat träna! Kors i taket m.m Även det går bra, bortsett från att jag är helt utan kondis och styrka ^^ Känner mig hurtig och hälsosam... skum känsla..
Lyckades även få i mig keso och kvarg ikväll, som jag aldrig tyckt vart gott, men tsm var dom en riktig höjdare!

Nu ska jag försöka klubba ner mig så jag somna nån gång!
Puss o krams

Här händer de inte allt för mycket, men har väl annat för mig eller har väl inget att skriva om. De är bara när ja behöver "skriva av mig" som jag vänder mig hit.. och det är just vad ja ska göra nu^^

Ibland blir jag så trött. Mest på mig själv, men även på andra. De blir så när man lever i mitt trista liv. Ja de är väl hur jag skulle summera det, trist.
Men just nu är jag mest trött att få höra vad jag INTE kan göra. Nån gång skulle jag vilja höra vad jag kan göra. Att jag inte ska vara rädd för att satsa, rädd för att misslyckas. Ta chansen när jag får den helt enkelt.

Jag har alltid velat överbevisa andra att jag kan och de har jag gjort ett par ggr, men de är så längesen nu.. de blir nog så när andra säger att de är omöjligt, du är för liten osv osv. Det tar mest hårt när de kommer från dom som står en närmast, dom kanske inte förstår hur just dom orden får mig att backa och må dåligt, det är inget jag visar utåt och jag är inte den som bryter ihop så ofta. Men de som ingen vet är vad som händer bakom stängda dörrar.

Men nu hade jag inte tänkt att vara helt deppig och dra ner mig i skiten för att de är den enklaste vägen. Jag har drömmar även jag och denna gång tror jag att jag ska uppfylla den, iaf göra ett försök och överbevisa alla ni andra som tror att jag inte kan! Jag har som sagt gjort de förr och jag kan vara jävligt tjurskallig när jag vill ^^
Dock krävs det en helomvändning i min vardag om det ska funka, men denna gång tror jag på mig själv! Och det är väl hela poängen i livet? Att vara den man tror att man är. Iaf göra ett gott försök :)

Puss o krams