Här är de långt mellan uppdateringarna ^^

Men som vanligt är man sömnlös och har ett fullspäckat schema inför morron dagen. De är ju trots allt jul om ett dygn!

Men när jag har mina sömnlösa nätter så kan ja inte sluta fundera över vad det verkligen är ja vill göra med livet..
skippade plugget för att den lättare vägen var att stanna med ett fast jobb med något jag inte trodde skulle bli min framtid. Men jag stormtrivs och dom andra "tanterna" har ju klarat av att jobba där i närmare 30år vardera , så varför kan inte jag?
men hade gärna sett mig själv med ett flådigt jobb eller vara egen företagare så de är jag som får pengarna att rulla in. Till skillnad från nu då dom mest rullar ut.

men de är väl de alla vill? Att man ska ha de enkelt. Tydligen måste man jobba för det om man verkligen vill ha något. Lat som man är så hadde man hoppats någon serverade det på ett silverfat ;)

Puss o kram. Önskar God Jul om ja inte kikar in igen ^^

Att jag sa upp mig var kanske bland de bättre jag gjort. Har fått tillbaka aptit och ork, fått tillbaka nå tappat kilo eller två, men sömnen den vandrar ljudlöst förbi utan att knacka på.
Vrider och vänder. Och när man tillsist somnar är det omöjligt att stiga upp, trött genom dagar för att man inte kan sova avslappnad... Drömmer även mardrömmar om min nu forne chef och har panik att jag fortfarande är kvar.

Men jag antar att det nån gång vänder och man kan avslappnat gå och lägga sig igen :)

Puss O kram

Att jag sa upp mig var kanske bland de bättre jag gjort. Har fått tillbaka aptit och ork, fått tillbaka nå tappat kilo eller två, men sömnen den vandrar ljudlöst förbi utan att knacka på.
Vrider och vänder. Och när man tillsist somnar är det omöjligt att stiga upp, trött genom dagar för att man inte kan sova avslappnad... Drömmer även mardrömmar om min nu forne chef och har panik att jag fortfarande är kvar.

Men jag antar att det nån gång vänder och man kan avslappnat gå och lägga sig :)

Puss O kram

När vi minst anar det dyker det upp. När vi minst vill ha det visar det sig. Och när vi önskar att det var där som mest ser vi inte till det.
Sanningen om livet är inget vi styr över, men jag anser att allting löser sig.
Men när man börjar mista tron över sitt motto och tappar sanningen om vad livet innebär känns det som att bokstavligt gå in i väggen.
Börjar tvivla på att allt löser sig, ångra att jag sa upp mig, men å andra sidan är det de bästa jag gjort på väldigt länge, för mig själv.
Att jag istället satt mig låst på en stol i hemmet är en annan sak.... Men som sagt, det löser sig!

Puss o snusk

22år, and still counting!

Man kan bara se livet med en vinkel. Vänder man sig åt ett annat håll ser man det bara ur någon annans vinkel.

Man skall aldrig önska att man hade något som någon annan har, det är aldrig meningen att man ska ha någon annans verklighet.

Vi har bara ett liv, men lever som om vi vore odödliga.

Livet är det mest värdefulla vi äger, det som ingen skall vara förmögen att bestämma över. Vi är kontrollen för vad som kommer att hända nu, imorgon och för all tid framöver. Vi gör vad vi känner har värde i livet och vad vi tycker är värt att leva för.

Men ibland önskar man att det fanns någon annan som höll i kontrollen, någon som kunde visa en vilka vägar man kan gå, vilken väg som är bäst för en själv. Ibland kan man helt enkelt inte göra allting själv.

puss o krams

Det är vid udda situationer man upptäcker udda saker. Det är när man minst anar det som det dyker upp.
Jag träffar en hel del olika människor i min vardag, mest genom jobbet. En del är en pain in the ass, medans en del får en att fundera vad man gör med ens vardag.
Jag har aldrig förstått hur vanliga meddelsvenssons har råd och tid med saker, hur flerbarns familjer kan fara iväg på resor och göra en massa roliga saker, upptäcka världen. Men nu har jag nog förstått varför. Dom funderar inte, dom gör det. Dom agerar!
Jag å andra sidan sitter i min ensamhet och tycker synd om mig själv för att inte jag har gjort det som så många andra gjort. Men jag får väl fan skylla mig själv när jag gräver ner mig och tycker det är för bekvämt att vara hemma...

Men det är egentligen inte det som är problemet, jag tror att det uppstod för drygt 2 år sedan och hade då hållit på i drygt 1,5 år(utan att jag insett det, förns det var försent). Jag har grävt ner mig själv från att sakta fått min självförtroende, min självkänsla ner tryckt av en person. Och det blir bara värre för var dag.

Mitt välmående och humör har pendlat mer och mer, ena dagen är jag oövervinnelig och helt plötsligt är jag inte värd nått. Ja, jag hamnar i nån form av depression som jag inte vet hur jag ska hantera.
Det hände något som jag inte kan förklara hur, men jag blundade för sanningen och tappade mig själv.

puss o krams

Det är inte varje dag som lilla jag bestämmer sig för att fara ut och skaka rumpa, men ikväll är en sån kväll. Känner att jag måste träffa folk, folk det var längesen ja träffa :)
Därför ska jag och Friddeloo ha en romantisk midda för två med frusen köpes pizza i ugn! 

puss o krams